I ett halvår vägde jag  68 kg. Det var sex jävligt jobbiga månader. Det värsta var nog att jag knappt kom i några av mina kläder. Jeansen fick jag upp en bit upp på låren, men inte mer än så. T-shirts och linnen som hade suttit tajt och snyggt när jag vägde 10 kg mindre slutade jag använda. Använde bara kläder av större modell som jag hade i garderoben. Efersom jag inte hade hur många "större kläder" som helst ledde det till att jag klädde mig i några få plagg under flera månader. Att knappt ha några valmöjligheter alls var inte kul. Och när jag klädde mig försökte jag alltid tänka på att dölja så mycket av min kropp som möjligt.

 

Åt såklart väldigt mycket under den här perioden men också innan såklart, jag menar man måste ju trycka i sig ganska mycket för att gå upp sisådär 10-12 kg på 3-4 månader. Handlade nästan varje dag, kompisarna tyckte det var lite konstigt att jag nästan varje dag svängde förbi affären på vägen hem från skolan men jag sa bara att jag skulle köpa mjölk/yoghurt/vad som helst för "jag glömde och köpa det igår när jag handla". Plockade på mig lite matvaror, gärna lite frukt, det ser nyttigt och fräscht ut i korgen. Sen gick jag bananas i godishyllan. "Plockgodis är gott. Mmmm, choklad, på extrapris dessutom! Åh 3 kronors rabatt på Almondy tårtor, gud vad gott det tar jag". Sen skammen när man står i kassakön ska vi inte prata om. Man står där med hjärtklappning och undrar vad andra kunder och kassörskan tänker. En tjockis som handlar massa godis? Hoppas innerligt att man inte ska möta någon man känner igen från skolan. Lägger upp varorna på bandet, slår in koden till kortet med skakiga händer, packar snabbt ned varorna i kassen och går ut ur affären. Andas ut. Jag klarade det idag igen utan att bli upptäckt av vänner/bekanta.

 

Åker hem. Är hungrig efter skolan. Äter en portion mat, ibland nyttigt sådan faktiskt. Går sedan lös på godiset/chipsen eller vad för smarrigt man nu köpte. En hel Almondytårta var ingen match för mig. Men åt jag dessutom en stor påse chips till tårtan brukade jag spara 1/4 eller så som jag käkade som en liten "förfrukost" morgonen efter.

 

Så när jag är sugen på godis eller bara känner för att ge upp och ge efter för allting, brukar jag försöka tänka på den här perioden i mitt liv. Det var ingen kul period. Massa ångest. Jag vill inte tillbaka dit. Jag vill vara där jag är nu. Där jag äter bra (hyffsat iaf) och de flesta av kläderna i garderoben passar. Vill. Inte. Tillbaka. Kämpa!