Jösses, har läst nästan alla inlägg i min gamla gamla blogg, http://donttakeorderfromacookie.blogg.se och blir nästan rädd för mig själv. Jag var verkligen sjuk på den tiden. 2:an i gymnasiet. Alltså sjuk i ätstörningen. Jag vägde runt 56 kg, kanske BMI på 20 och jag tyckte jag var för fet för att t ex träffa kompisar eller göra annat kul. Så himla sjukt. Trodde att det första alla tänkte när de såg mig var att jag var tjock. Jag spanande aldrig efter snygga killar t ex på stan eller i skolmatsalen utan jag spanade efter tjejer med den perfekta kroppen eller bara kollade in tjejers kroppar och "utvärderade" dem. Tjocka eller smala?

 

Lovade mig själv att heller inte äta frukost eller lunch tills jag nådde min målvikt (vilket jag såklart aldrig gjorde). Höll den "dieten" i ett år. Mina kompisar frågade inte en enda gång varför jag aldrig åt mer än några salladsblad/paprikabitar/morotsstrån per skollunch medan satt och tryckte i sig varsin stor portion. De pratade "skit" om såna som skär sig (ni vet det där med att de bara vill ha uppmärksamhet och sånt) medan jag satt där med armarna fulla av ärr vilket de måste ha sett eftersom jag hade haft på mig kortärmade tröjor och visat mina ärr.

 

Nä fy, ingen kul period i mitt liv. Vill lika lite tillbaka dit som jag vill tillbaka till den period jag vägde 68 kg. För jag hade faktiskt mer ångest när jag bedrev den där bloggen även fast jag ibland vägde 8 kg (pendlade ganska mycket i vikt under den bloggperioden) mindre än i höstas/våras.